maizzan

Hörde precis om en kompis till som skulle separera. Ännu en familj som går i stöpet, nya barn som får bo i kappsack och luffa från det ena hemmet till det andra. VAd är det för fel på världen idag? Hur kommer våra barn att må när de blir vuxna? Om föräldrarna mår bra så mår barnen bra sägs det. Men hur bra ska man må som förälder, ska man se till att ständigt söka den eviga lyckan och nyförälskelsen? Det är ju faktiskt så att den svalnar, förmågan att känna samhörighet, bry sig om varandra, sina barn. Är inte det en lycka? Jag undrar, jag.  För en sak vet jag i alla fall. JAg är inte lycklig när jag lämnar mina barn på dagis för att stressa till jobbet  för att sedan inte få träffa dem på 4 dagar. Det är inte kul, tårarna forsade när jag var tvungen att vinka hej då och säga att vi ses, Pappa kommer sen och hämtar!


Min älskade sötnos!