Det är så tomt utan barn!
VAd gör man med tiden när man inte har barn? Är där återigen och mumlar för mig själv. Jag är en sån där person som är fruktansvärt produktiv och effektiv då jag har barnen. Städar , diskar . håller på med tvätt osv och sedan stupar i säng för att vara pigg på morgonen. När jag inte haft barnen har jag brukat jobba så mkt jag bara kunnat-
Men nu får jag ju inte det. Är sjukskriven en månad, och håller på dö av tristess redan efter två dagar.
Släpar runt på min stackars gamla tax,,,,han suckar och tittar på mig som han ville säga att han faktiskt tycker jag kan roa mig själv ett tag nu, utan hans hjälp. Gamla taxar vill sova, inte halka runt eller gå i blött slask!
Men ändå är han faktiskt mycket till sällskap utan honom skulle jag stannat i soffan under filten resten av kvällen och tyckt synd om mig.
Skriver rätt mkt bloggar just nu men det är nog ett sätt att hantera dettta. Skriva av sig allt.
Gustav var lite bekymrad här om kvällen då han fått höra att knölarna var farliga och att man kunde dö av dem. Någon vänlig vuxen hade berättat det för honom. Han hade aldrig uppfattat fortsättningen utan bara att mamma kunde dö!!!! Fick prata länge med honom och förklara att knölarna nu var borta och att mamma inte alls ska dö. Har varit mkt nogrann med att inte nämna ordet Cancer eller död för barnen. Vuxna kan tyvärr prata rätt öppet om sådant utan att tänka på att även barn hör. Det räcker ju med att någon säger att någons mormor eller granne dött av cancer för att barnen ska bli oroliga. Kompisens son hade frågat om mammor kan dö? Vad ska man svara på det? Inte lätt detta.
Det är mycket som snurrar runt i huvudet på en just nu, det bästa är att inte lyssna för mycket utan bara vara och göra en massa. Som detta exempelvis.
Ska lägga mig nu. God natt och kram.
Allt känns faktiskt rätt hyfsat!
Men Den kommer ju att återuppstå så småningom, som ett nytt fräscht snyggt inplantat! Måste försöka komma ihåg det. Att detta bara är ett larvstadie , ett förstadie till allt nya, bättre , det mest fantastiska livet.
OCh mina lymfkörtlar var friska!!!!!!! Jippie! Kändes oerhört skönt att få veta det iaf. Inte för att det kommer att påverka behandlingen nämnbart. det blir cytostatika ändå, men slipper kanske vistas i umeå på strålning en massa veckor.
Nej , detta ska inte få störa mig särskilt mkt. Ska ut i solen nu på promenad med lilla Ludde. Precis i lagom takt för ett skraltig gammal hund och en lite skraltig yngre matte!
The fairytale gone bad!
Sitter här alltså med andan i halsen och är egentligen livrädd, inte för själv operationen eller behandlingarna utan för vad de kommer att hitta.
Har det onda redan hunnit vidare eller har det stannat vid knölarna i bröstet? Där kommer jag att ligga nersövd och inte ha en aning om vad de hittar. Är det därför de söver ner en? Så man inte ska kunna tyda läkarnas miner ? Läkare kan vara mkt dåliga på hålla masken. Saknar pokerface!
Kan klara vad som helst om man bara skulle kunna få garantier, men på detta går det ju inte. Kommer att tänka på det resten av livet. Vara orolig och söka efter knutar och knölar?
Nåja det är bara att ge sig ut I karusellen och åka med.
Vaknade i morse av att Ivar smekte mig på kinden med sin mjuka barnhand. Öppnade ögonen och fick världens bredaste leende till svar. Kan man vakna på nåt bättre sätt? Spelar ingen roll att kl bara var 05.20. Det är så härligt att få dessa underbara stunder med sina barn. All världens bekymmer bara försvinner. Tyvärr så trillar man ner i vardagens verklighet allt för snabbt.
Älskar er mina kära!
Why do all good things come to an end.....
Kämpar på och vet varken in eller ut. Nya prover, vänta på svar, svaret visar inget , nya prover igen,,,,,så snurrar det runt , runt.
Har ju alltid befunnit i andra änden av kedjan. Det ska ju vara jag som tröstar, tar prover och visar empati. Är fruktansvärt dålig på att bara sitta och ta emot.
Vill bara att alla ska förstå att jag inte vill ha ömkande,,,,,jag ber om hjälp om jag behöver det!!!!!!
Nåja kan inte göra så mkt annat just nu än hålla mig i var god dröj kön!!!!
Kram Gustav, Ebba och Ivar, utan er skulle livet vara för trist.
Och grattis (igen) på namnsdagen gumman!